De Nios litterära kalender

Sedan 2003 utger Samfundet De Nio i samarbete med Norstedts Förlag en litterär kalender. Redaktionen består av olika ledamöter från Samfundet De Nio samt Magnus Halldin, som också är kontaktperson

Varje år inleds kalendern med ett temablock om någon av Samfundets tidigare ledamöter och avslutas med en längre intervju med den senaste mottagaren av De Nios Stora Pris.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Omslag De Nio- litterär kalender 2017    
 

De Nio – litterär kalender 2017

 
 

Till 2017 års kalender har konstnären Helene Billgren bjudits in för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Billgrens signatur. Några bidrag har illustrerats av andra inbjudna konstnärer: Helena Davidsson Neppelberg, Maria Hall och Militza Monteverde.

Negar Naseh inleder kalendern med en text om minnen som väcks till liv av några super-8-filmer från barndomen. I två essäer fortsätter och fördjupar Helga Krook sitt berättarexperiment från doktorsavhandlingen i litterär gestaltning. Ola Larsmo försvarar i sin essä dokumentärromanen som konstform och kunskapskälla. Under arbetet med sin roman De utvalda förde Steve Sem-Sandberg anteckningar i vad han kallar ”Materialbok”. I kalendern publiceras några av dessa anteckningar.

Kalendern innehåller även en sektion med översättning i centrum. Gunnar Harding har tolkat och skrivit en introduktion till ”De sovande” ur Walt Whitmans Leaves of Grass. Lars-Håkan Svensson skriver om Lasse Söderberg som översättare av fransk poesi. Söderberg själv har bidragit med dikter för kalendern samt tolkat några spanska, franska och tyska dikter.
Tre av kalenderns essäer har musik som tema. Stina Otterberg skriver om pianots status i litteraturen och Niklas Rådström reflekterar kring en Bach-fuga. Johan Svedjedal skriver om Bob Dylan och golf.

Inge Jonsson skildrar Erik Gustaf Geijer och hans vänkrets utifrån Anna Hamilton Geetes fyrbandsverk I solnedgången. Cecilia Davidsson har skrivit en novell och Elis Burrau, Nina Burton, Ingrid Kallenbäck, Elisabeth Rynell och Anna Williams bidrar med egna dikter.

Samfundet De Nios Stora pris 2016 tilldelades Carola Hansson med motiveringen: ”För hennes på en gång originella och i europeisk tradition förankrade berättarkonst, som med psykologisk klokhet och litterärt mästerskap ställer de eviga frågorna om människans villkor.” Under rubriken ”Gränszoner” samtalar med pristagaren om det litterära skapandet.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Omslag De Nio- litterär kalender 2016    
 

De Nio – litterär kalender 2016

 
 

Till 2016 års kalender har Samfundet De Nio bjudit in konstnären Jockum Nordström för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Nordströms signatur.

Kalendern inleds av Peter Cornell, som behandlar tungomålstal och tolkning, med särskilt fokus på den litterära europeiska modernismen.Eva Ströms essä handlar om den komplicerade vänskapen mellan författarna James Joyce och Oliver Gogarty – förebilden till Buck Mulligan i Ulysses. Lars Gustafsson skriver i sin essä om utvecklingen av optiska telegrafer och presenterar insikter om språk, tid och rum. John Swedenmark har fördjupat sig i den svenska efterkrigstidens litterära experimentverkstäder. I brevsamtalets form diskuterar Elisabeth Hjorth med Anders Olsson om läsning och läsningens villkor i vår samtid. Anna Williams skriver om Kristina Sandbergs romansvit om Maj Berglund. Therese Bohmans essä tar avstamp i en målning av den danske konstnären Lauritz Andersen Ring. Birgit Munkhammar skriver om Eyvind Johnsons och Victor Vindes planer på att översätta Marcel Prousts väldiga romansvit À la recherche du temps perdu. Agnes Gerner och Aris Fioretos bidrar med dikter.

Samfundet De Nios Stora pris 2015 tilldelades Sara Stridsberg med motiveringen: »För ett författarskap präglat av drömsk klarhet, intensiv närvarokänsla och inlevelse med de utsatta.« I kalenderns avslutande intervju samtalar Karin Johannisson med pristagaren. En del av samtalet kretsar kring Stridsbergs roman Beckomberga – en miljö som skildrats av fotografen Johan Fredin-Knutzén. Några av hans bilder publiceras här.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Omslag De Nio- litterär kalender 2015    
 

De Nio – litterär kalender 2015

 
 

Kalendern 2014/2015 öppnas av Niklas Rådström, vars essä handlar om berättelsen och berättandet. Men den handlar lika mycket om det som aldrig hänt eller aldrig berättats, och Rådström utmanar frestelsen att berätta vidare i kontrafaktiska banor. Magnus Bergh har hos Göran Tunström dragit upp nya och oväntade linjer i författarskapet. Torbjörn Elensky frågar sig vilka litterära strategier som så kallade smala författare är hänvisade till, eller gör kreativt bruk av, för att nå läsare på bokmarknaden. Crister Enander porträtterar i sin essä den mångsidiga och motsägelsefulla Marika Stiernstedt, ledamot av Samfundet från 1918 till 1954. Paulina Helgeson skriver om Anna Lisa Wärnlöfs böcker om den vetgiriga flickan Pella. Fredrika Spindler undersöker alkoholens funktion och betydelsen av »det näst sista glaset« i Ola Nilssons författarskap. Johan Svedjedal skriver om Johannes Edfelts minnen av Karin Boye, nedtecknade i ett prosastycke som här troligen publiceras för första gången. Liksom tidigare finns i kalendern även litterära inslag: Madeleine Gustafsson och Hanna Hallgren bidrar med egna dikter, och ur en flygresas perspektiv mediterar Josefin Holmström över kartografins historia.

Samfundets Stora pris 2014 tilldelades Kjell Westö, »för ett episkt författarskap av stor bredd och hög intensitet, i vilket ett tragiskt förflutet ger en grundton åt ett svårtytt nu«. Under rubriken »Bered dig på att vara mycket ensam« intervjuar Philip Teir pristagaren. Resultatet av deras många och långa samtal om liv och skrivande avslutar kalendern.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
     
 

De 9
Litterär kalender 2013 –Samfundet De Nio 100 år

 
 

Samfundet De Nio instiftades 1913 av Lotten von Kraemer och firar alltså 2013 sitt hundraårsjubileum, bl.a. med en hundraårsskrift, författad av ordföranden professor Inge Jonsson. Samtidigt kan noteras att Samfundets litterära kalender nu ges ut för elfte året i rad. Årets antologi innehåller texter av Samfundets samtliga ledamöter, och ämnena varierar: alltifrån en historisk exposé över Samfundets första sekel till erfarenheter från bibelkommissionens översättningsarbete. Dikter och en essä om litteratur och golf återfinns bland bidragen.

Samfundet De Nios Stora pris 2013 tilldelas Aris Fioretos med motiveringen: "För ett gränsöverskridande författarskap, präglat av briljans, humor och värme". Kalendern avslutas med ett långt samtal mellan pristagaren och Mikael van Reis.

Medverkande

Nina Burton, Kerstin Ekman, Aris Fioretos, Madeleine Gustafsson, Gunnar Harding, Inge Jonsson, Agneta Pleijel, Mikael van Reis, Niklas Rådström, Johan Svedjedal och Anders R Öhman.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2012 - Johh gult omslag    
 

De 9
Litterär kalender 2012 – John

 
 

Filosofen, psykologen och kritikern John Landquist utövade under flera decennier ett stort inflytande på den svenska kulturdebatten, och med sina femtiosex år som ledamot i Samfundet De Nio var han med om att forma inriktningen på samfundets verksamhet. I årets kalender porträtteras denne mångsidige kulturperson ur skilda aspekter i en svit om sju essäer, skrivna av författare som med stort engagemang närmat sig Landquist utifrån sina olika specialkunskaper. Fram träder en motsägelsefull men oavlåtligt intressant person.

Vid sidan av temablocket återfinns essäer om Kurt Aspelin, Alma Söderhjelm och Axel Liffner, och här publiceras även dikter och prosastycken, skrivna särskilt för denna antologi.

Samfundet De Nios Stora pris 2012 tilldelas Arne Johnsson med motiveringen: "För ett författarskap präglat av synskärpa och nyansrikedom, där det vardagliga lyfts till stark intensitet och närvarokänsla." Marie Lundquists skriftväxling med pristagaren om hans liv och författarskap avslutar kalendern.

Medverkande

Jonas Ellerström, Crister Enander, Madeleine Gustafsson, Cecilia Hansson, Birgitta Holm, Arne Johnsson, Inge Jonsson, Marie Lundquist, Ingemar Nilsson, Hanna Nordenhök, Niklas Rådström, Per Stam, John Swedenmark, Olle Thörnvall, Per Arne Tjäder och Anders R. Öhman.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2011 - Elsa vinröd    
 

De 9
Litterär kalender 2011 - Elsa

 
 

"ALLTING FÖRÄNDRAS, men ingenting förgår."

Det är knappast någon slump att författaren Elsa Björkman-Goldschmidt valt dessa ord av Ovidius som motto till Vad sedan hände – en av hennes memoarer. Med en alldeles egen ton har hon i en rad böcker skildrat sitt växlingsrika liv, under vilket några tidlösa konstanter är ständigt närvarande; hjälparbete, konstnärskap, feministisk kamp.

Temablocket i 2011 års kalender handlar om den mångbegåvade Björkman-Goldschmidt, ledamot i Samfundet De Nio från 1950 fram till 1978, fyra år före sin död. Madeleine Gustafsson behandlar hennes intellektuella utveckling, Kerstin Ekman skriver om det internationella engagemanget, Christer Enander om memoarskrivaren, Ulrika Knutson om kontakterna med Fogelstadgruppen. Hennes arbete i Samfundet beskrivs av Inge Jonsson, och Anders R Öhman bjuder på några personliga hågkomster.

Vid sidan av temablocket har Gunnar Harding skrivit en essä om John Donne samt översatt några av poetens dikter; Magnus Bergh skriver om oväntade beröringspunkter mellan Curzio Malaparte, Marcel Proust och prins Eugen; Lars Gustafsson undersöker i en filosofiskt hållen essä "det lyriska subjektet"; Annina Rabe har läst den orättvist bortglömde författaren Uno Eng, vars historietter förtjänar en ny generation läsare; Per Wästberg presenterar Carola Hanssons författarskap.

Samfundet De Nios Stora pris 2011 tilldelas Kristina Lugn med motiveringen "för ett levande och nervigt författarskap i en svensk poetisk tradition av dramatisk vardaglighet, solidaritet och självironi". Lars Ring har träffat henne och samtalat om hennes liv och författarskap.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2010 - Karin    
 

De 9
Litterär kalender 2010 - Karin

 
 

Temablocket i 2010 års kalender handlar om Karin Boye, ledamot i Samfundet De Nio från 1931 fram till sin död 1941. Hennes författarskap behandlas här ur olika aspekter av Jonas Ellerström, Paulina Helgeson, Agneta Pleijel, Johan Svedjedal och Jerker Virdborg. Kalendern inleds med Boyes essä ”Rädslan och livet”, första gången publicerad i tidskriften Spektrum 1932.

Andra medverkande skribenter är Crister Enander, Elise Karlsson, Carl-Johan Malmberg, Elisabeth Mansén samt Per Wästberg. Ämnena varierar – alltifrån Eric Hermelin till Kristina Lugn.

Gunnar Harding och Tore Janson har översatt några oden av Horatius. Helena Eriksson och Ann Jäderlund bidrar med egna dikter, Eva Adolfsson och Stefan Lindberg med prosa. Samtliga skönlitterära inslag illustreras av konstnärer; i tur och ordning: Lotta Döbling, Annika von Hausswolff, Jakob Krajcik och Håkan Rehnberg.

Kalendern avslutas med en essä av Anders Cullhed som handlar om översättaren Ingvar Björkeson, årets mottagare av De Nios Stora Pris.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2009 - Stina    
 

De 9
Litterär kalender 2009 - Stina

 
 

»Som en ekfras över en magnifik gravyr.«

Så beskriver Peter Kihlgård en passage hos författaren Stina Aronson – ledamot av Samfundet De Nio från 1949 till strax före sin död 1956. På senare år har flera av Aronsons böcker givits ut på nytt, bland dem Syskonbädd och Hitom himlen, av många betraktade som hennes mästerverk.

Temablocket i 2009 års kalender ägnas Aronsons författarskap, och innehåller essäer av Kihlgård, Caroline Graeske och Inge Jonsson samt ett omtryck av en essä, där Stina Aronson reflekterar över sitt eget författarskap.

Andra som medverkar med essäer är Magnus Florin, Lotta Lotass, Malte Persson, Eva Runefelt, Jesper Svenbro samt John Swedenmark.

Ämnena varierar – alltifrån Almqvist och Finn Malmgren till Ragnar Thoursie och Åsa Nelvin. Krister Gidlund och Marie Lundquist bidrar med dikter, Ola Larsmo med en novell.

Kalendern avslutas med en stor intervju av Kaj Schueler med
Steve Sem-Sandberg, årets mottagare av Samfundet De Nios Stora Pris.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2008 - Hjalmar    
 

De 9
Litterär kalender 2008 - Hjalmar

 
 

Hjalmar Gullberg har skrivit några av den svenska litteraturens mest älskade dikter. Ändå förekommer hans namn sällan i den samtida kulturdebatten. De inledande essäerna i årets kalender kretsar kring Gullberg.

Anders Cullhed analyserar den sene Gullbergs polemiska dialog med sina tidiga dikter och skildrar hans dragning till religiös mystik fram till den slutliga resignerade hållningen. Inge Jonsson har gått igenom Samfundets arkiv och studerat de dokument som rör Gullberg och hans egna brev och pristagarförslag. Camilla Hammarström skriver om Gullbergs elegi över Karin Boye. Anders R. Öhman analyserar en sonett Gullberg skrev under sitt sista levnadsår.

I övrigt behandlar kalendern andra traditionellt inriktade svenska poeter under den modernistiska eran. Lars Gustafsson resonerar över temat ”Form och formlöshet”. Peter Luthersson polemiserar mot bilden av Bertil Malmberg som världsfrånvänd estet och nazistisk medlöpare. Therese Bohman framhåller den erfarne botanisten och känslige naturlyrikern Sten Selander. Magnus Halldin erinrar om den svåra konsten att läsa Vilhelm Ekelund. Jenny Westerström framhåller Anders Österlings förmåga att ”ta ner hymnen” och avdramatisera det stora allvaret. Johan Svedjedal presenterar proggruppen Blå Tåget, som via sångformen återupptäckt den traditionella poesins stilmedel.

Kalendern avslutas med Arne Johnssons långa intervju med Birgitta Lillpers, årets mottagare av De Nios Stora Pris. Motiveringen lyder "för ett författarskap, där språket har ett rytmiskt flöde som aldrig sviktar och människornas värld växlar mellan försoningens dis och fotografiets skärpa"

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2007 - Selma    
 

De 9
Litterär kalender 2007 - Selma

 
 

En stor del av årets kalender kretsar kring Selma Lagerlöf. I en högtflygande essä skildrar Nina Burton hur Nils Holgersson på sin underbara resa flyger inte bara över landskapsgränserna utan också över genregränserna. ”Det är en sagobok och en naturbok; en bildningsroman och en lyrisk reseskildring; ett internationellt epos och en ursvensk lärobok i flera ämnen”. ”En sagolik blandning” sammanfattar Nina Burton sina intryck av Nils Holgerssons underbara resa. Detsamma kan i viss mån gälla den litterära kalendern, men den plöjer inte fram i perfekt V-formation som vildgåssträcken. Snarare kretsar den som småfåglar kring sitt ämne, som i år till stor del utgörs av Selma Lagerlöfs författarskap. Myllret av tankar och röster kan föra tankarna till flyttfåglarnas kör i Nils Holgersson: ”Här kommer vi med sippor, här kommer vi med rosor, här kommer vi med äppelblom och körsbärsknopp, här kommer vi med ärter och bönor och rovor och kål.” En sagolik blandning, som sagt.

Några av våra främsta Lagerlöf-kännare medverkar här. I essän ”Figuren i mattan” söker Birgitta Holm det underliggande mönstret i Lagerlöfs författarskap, ett mönster som kanske var osynligt för författaren själv. Lisbeth Stenberg reder ut vad den tidiga kvinnorörelsens ideolog Sophie Adlersparre betydde för Selma Lagerlöf och för Samfundet De Nios skapare Lotten von Kræmer. Adlersparres idéer om en litteratur som genom att väcka känslor kunde bidra till att förändra samhället hade stor betydelse för dem båda. Inte minst gällde det att väcka medkänsla med de ”fallna” kvinnorna för att på så sätt medverka till ett avskaffande av prostitutionen. Att Selma Lagerlöf förmådde väcka starka känslor hos sina läsare framgår med all önskvärd tydlighet i de över 40 000 läsarbrev till henne som finns bevarade på Kungliga Biblioteket. Maria Karlsson tar upp några av dessa, skrivna av män som läst Kejsarn av Portugallien och vill uttrycka sin tacksamhet för vad boken gett dem. Petra Söderlund skriver om Lagerlöfs ”författarverkstad” – de litterära väninnor som granskade hennes manuskript och hjälpte henne att bearbeta dem. Selma Lagerlöf var mån om att det hon skrev skulle uppskattas av läsarna och hennes litterära rådgivare fick fungera som ställföreträdande läsare under arbetet på boken. Madeleine Gustafsson har fäst sig vid hur olika Selma Lagerlöf framstår i sina brev till skilda adressater och diskuterar detta i en inspirerad essä.

Diskussionen om genregränser är ett annat tema i kalendern. Gunnar D Hansson undrar vad som är prosa och vad som är poesi. Varför är Dickens metafor, där ett fickur liknas vid ett ostron med orakelgåvor, prosa, medan Ponges mer sakliga beskrivning av ett ostron klassificeras som poesi? Den fine essäisten Fredrik Sjöberg analyserar essäns form i essäform. Dessutom medverkar Niklas Rådström och Malte Persson med dikter.

Kalendern avslutas med Eva Ströms långa intervju med årets mottagare av De Nios Stora Pris, den finlandssvenska poeten Tua Forsström. Motiveringen lyder "för ett lyriskt tilltal med skärpa mitt i sångbarheten och en förmåga att härbärgera starka känslor utan att banalisera".

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2006 - Astrid
 
 

De 9
Litterär kalender 2006 - Astrid

 
 

 

Astrid Lindgren besökte1925 med några väninnor Ellen Keys gård Strand. De fick tillstånd att bese trädgården. Där råkade Astrid Lindgren bli biten av Ellen Keys Sankt Bernhardshund. Som tröst fick den hundbitna flickan och hennes vänner se Strand också inifrån. Detta var det enda mötet mellan Ellen Key, som döpte 1900-talet till ”barnets århundrade”, och Astrid Lindgren som såg till att det blev det. Många decennier efter denna händelse skulle Astrid Lindgren väljas in i Samfundet De Nio och sitta på Ellen Keys stol. 2007 skulle Astrid Lindgren ha fyllt hundra år. Med denna kalender vill Samfundet hylla sin mest folkkära ledamot.

I en inledande essä tar Kerstin Ekman upp hur olika krav ställs på manliga och kvinnliga författare när de uttalar sig offentligt. Hon belyser Astrid Lindgrens väg från firad barnboksförfattare till folktribun och de komplikationer detta medförde. Astrid Lindgrens viktiga insatser som barnboksredaktör utreds av Helene Ehriander. Anders R. Öhman, som var ledamot av De Nio redan när Astrid Lindgren invaldes 1963, berättar inspirerat om denna epok och den goda stämningen i Samfundet. Lotta Olsson tar upp temat Astrid Lindgren och barnuppfostran, presenterar den skotske pedagogen A S Neill och hans teorier om fri uppfostran, men finner ändå grunden för Astrid Lindgrens uppfostringsideal i hennes egen barndom – ”trygghet och frihet”. Under de politiserade åren kring 1970 kom också Astrid Lindgren att mötas av en hel del kritik. Böckerna om Emil i Lönneberga nagelfors av några marxistiska litteraturkritiker och beskrevs som förhärligande hjältesagor över en agrarkapitalist. Sonja Svensson utreder sakkunnigt och med gott humör den debatten.

Kring denna stomme av essäer ger en samling författare och kulturskribenter sina personliga intryck av några av Astrid Lindgrens böcker eller gestalter. Gun-Britt Sundström berättar om sin tidiga läsning av böckerna om Kalle Blomkvist. Annika Thor röjer sin fascination för den poetiska dubbelnaturen herr Liljonkvast. Rasmus på luffen har gripit såväl Håkan Nesser som Ulf Stark så till den milda grad att Nesser läste den en gång i månaden under flera år och Stark rymde hemifrån. Barbro Lindgren minns sin vänskap med Astrid och uttrycker sin tacksamhet för den vägledning hon i unga år fick av henne. Klas Östergren, berättar om hur Bröderna Lejonhjärta kom till hans hjälp då han höll på att tappa modet som springvikarie. På ett bibliotek i Tokyo möter Yukiko Duke en ung Emilbeundrare och berättar om Astrid Lindgrens popularitet bland japanska barn utan kunskaper om kafferep, kyrkförhör, midsommarstänger och bondauktioner. Theodor Kallifatides berättar om en barndom långt bort från Lönneberga i krigets Grekland. Slavisten Staffan Skott skildrar några möten med Astrid Lindgren och om hur hans hustru kunde framföra hälsningar till henne från internerna på ett ryskt ungdomsfängelse. Elsa Olenius var den som en gång såg till att Pippi Långstrump publicerades. Hon blev sedan en av Astrid Lindgrens närmaste vänner. Elsa Olenius svärson Eric Åkerlund berättar här om hennes liv, passande nog i form av en saga. Vid sidan av Astrid Lindgren står Lennart Hellsing som den store förnyaren av den svenska barnboken. Här publicerar han den nyskrivna dikten ”Kaminerna”. Gunna Grähs har illustrerat dikten och utsmyckat kalendern med vinjetter. Här publiceras också en aldrig omtryckt Pippi Långstrump-text från 1949 – Pippi Långstrump delar ut solkulor.

Slutligen presenteras Jacques Werup, 2006 års mottagare av De Nios Stora Pris med motiveringen "för ett musikantiskt författarskap med närhet både till kontinental estrad och provinsiell bokskog", i en lång intervju.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2005 - Karl
 
 

De 9
Litterär kalender 2005 - Karl

 
 

 

Karl Vennberg var en omstridd person i det svenska kulturlivet, inte alltid så lätt att komma underfund med. I en underbar liten essä skriver Kristina Lugn, som stod honom nära: ”Karl Vennberg är den bäste vän jag någonsin haft. Under de tretton år vi brevväxlade lärde jag aldrig känna honom.” I en engagerad essä tar Agneta Pleijel upp klyvnaden och kluvenheten hos Vennberg, som förenades med en stark drift till absoluthet. Samtidigt som hon med värme berättar om den viktiga roll han spelat i hennes liv kritiserar hon hans envisa fasthållande vid tron på Sovjet och tar upp hans dragning i ungdomen till nazism och fascism, förlöpningar som han senare förnekade. Lars Elleström går på fiskefärd i Vennbergs lyrik och njuter av ”felläsningens förtjänster” utan att väja för de stora frågorna. Christer Åsberg, Bibelkommissionens sekreterare, tar initierat upp Vennbergs förhållande till Bibeln. Fredrik Sjöberg är en engagerad kännare inte bara av insekternas värld utan också av svunna tiders numera ofta förbisedda naturforskare. Här skildrar han hur en skalbagge fastfrusen i isen leder honom på spåret till en tidig utforskare av detta fenomen. Magnus William–Olsson analyserar i en tankeväckande essä förhållandet mellan liv och dikt, mellan författaren som kropp och författaren som signatur hos Gustaf Fröding. Birgitta Holm skriver om Ellen Key, Elin Wägner och Selma Lagerlöf, tre tidigare ledamöter av De Nio, och i en gripande essä lyfter Gunnar Graumann fram Kerstin Hård af Segerstads tragiska levnadsöde ur glömskan. Här presenteras också en svit efterlämnade dikter av Margareta Renberg, en av 70-talets främsta poeter, som avled 2005.

Kalendern avslutas med Stephen Farran-Lees långa intervju med Klas Östergren, som 2005 tilldelades De Nios Stora Pris med motiveringen "för ett mångsidigt författarskap, i vilket det till synes välbekanta fyllts av det sällsammas lockelse".

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2004 - Ellen    
 

De 9
Litterär kalender 2004 - Ellen

 
 

 

Kalendern inleds med Ellen Keys aldrig tidigare publicerade intervju med Carl Jonas Love Almqvists dotter Maria. I dotterns skildring möter vi Almqvist utan all demoni, stillsam och godmodig, kratsande i sin pipa, klinkande med ett finger på pianot eller promenerande med barnen till Fiskartorpet eller Uggleviken. Ronny Ambjörnsson beskriver i en essä Ellen Key som ett prisma för sin tids idéer. Han betonar bredden i hennes intellektuella engagemang - en vardagslivets utopi, som han kallar det, omfattande radikala pedagogiska idéer, demokratiska estetiska visioner, tankar om erotiken, kvinnofrågan, religionen, pacifismen och humanismen. Här skildrar han hennes "första krets", de intellektuella herrgårdsmiljöer i vilka hennes engagemang väcktes och först utvecklades. Nina Burton ställer sig frågande inför Ellen Keys åsikt att vetande och logik dominerar den manliga sfären och känslor och intuition den kvinnliga. Samtidigt uppmärksammar hon det motsägelsefulla i Keys väsen: att hon hävdade att för en kvinna två gånger två aldrig blev fyra samtidigt som hon hade matematikern Sonja Kovalevskys porträtt i sovrummet. Nina Burton framhåller Key som pionjär i Sverige för en essäistik i Montaignes efterföljd, och skissar den litterära essäns karaktär och historia. I januari 1919 skrev Verner von Heidenstam ett brev till Ellen Key där han, trots att han erhållit De Nios guldmedalj, försökte slingra sig från uppdraget att skriva i Samfundets årsskrift. Med utgångspunkt i det brevet skildrar Agneta Pleijel inlevelsefullt vänskapen mellan Ellen och Verner. Genom att återge Heidenstams brev har vi också, sent omsider, fått den motsträvige nationalskalden att medverka i vår kalender. Lotta Lotass följer den argentinske luftseglaren Santos-Dumonts svindlande bana. Hon skildrar hur hans dröm om att fridfullt sväva genom luften i och med första världskriget övergick i mardrömmar, som resulterade i psykiskt sammanbrott. Alexandra Kronqvist utforskar med diktens hjälp Vostoksjön, belägen 4 000 meter under Antarktis ismassor. Johan Asplund finner i Raymond Chandlers prosa en ordrikedom och en ytterst varierad vokabulär, som strider mot den utbredda åsikt som kan ha delats av Chandler själv, att han skulle vara ordknapp och hårdkokt. Marie Lundquist framträder med en svit "passionsdikter", skrivna till mästerfotografen Christer Strömholms bilder. Carl Jonas Love Almqvist hörde till Ellen Keys favoritförfattare. Det känns därför följdriktigt att Almqvists ungdomsverk Murnis får avrunda denna kalender, trots att hon troligen aldrig fick läsa det i dess fullständiga form. På grund av Almqvists ytterst konkreta framställning av sexualdriften som tillvarons urkraft och uttryck för den gudomliga kärleken, förblev verket outgivet i ocensurerat skick ända till 1960.

Kalendern avslutas med Nils Gunnar Nilssons intervju med Torgny Lindgren, mottagare av De Nios Stora Pris 2004 med motiveringen "för hans originella berättarkonst, som med enastående språklig uttryckskraft gör det sagolika sannolikt och fyller det faktiska med fantasteri".

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
  Litterär kalender 2003 - Lotten    
 

De 9
Litterär kalender 2003 - Lotten

 
 

 

De Nios första litterära kalender är i sin helhet författad av Samfundets egna ledamöter. Den är, åtminstone till en del, avsedd som en presentation av Samfundet och dess grundare Lotten von Kræmer. Kalendern inleds med hennes dikt "Idyll", som skildrar hennes olyckliga kärleksförbindelse med Johan Stenberg. Kerstin Ekman presenterar Lotten von Kræmers tragiska livsöde i en stor essä, som samtidigt blir ett panorama över hennes tid och miljö - inte minst över de fördomar som förbittrade en kvinnlig författares liv. Anders R Öhman redogör för de juridiska och mänskliga förvecklingar kring Lotten von Kræmers testamente som så när höll på att krossa hennes dröm om ett litterärt samfund. Själv vill han beskriva artikeln som "en sannsaga om hängivenhetens kamp mot girigheten". Om Vitterhetsakademiens och Samfundet De Nios historia berättar Inge Jonsson. Bägge dessa institutioner är belägna vid Villagatan, som, trots sin ringa längd, därmed är Stockholms "akademitätaste". Johan Svedjedal redogör insiktsfullt för de svenska författarnas ekonomiska villkor och de litterära prisernas betydelse. Övriga ledamöter framträder med bidrag ur sin litterära verksamhet: Agneta Pleijel presenterar en svit djupt personliga dikter. Nina Burton går långt tillbaka i tiden i sin essä om två framstående men förbisedda litterära pionjärer - Hroswita av Gandersheim, kanske den första kvinnliga dramatikern, och Herrad av Landsberg, encykloped, kompositör och konstnär. Niklas Rådström bidrar med ett lyriskt avsnitt ur en pjäs baserad på Dantes gudomliga komedi, Madeleine Gustafsson med en essä om litteraturkritikern Klara Johansson och Gunnar Harding med en tolkning av lord Byron.

Kalendern avslutas med Anders Olssons intervju med Ann Jäderlund, mottagare av De Nios Stora Pris 2003 med motiveringen "för en diktning präglad av en egenartad poesiens logik".