Samfundet De Nio

Sedan 2003 ger Samfundet en gång om året ut Litterär kalender. Den rymmer essäer, lyrik, prosa och bildmaterial – och varje år en lång intervju med den senaste mottagaren av Samfundets Stora pris.

Läs mer

arrow_down

Litterär kalender 2023

2023 års kalender öppnas med en självbiografisk essä av Kerstin Strandberg, och flera övriga essäer i kalendern har ett självbiografiskt anslag: Sinziana Ravini skriver om sin uppväxt i korsdraget från olika språk och liknande erfarenheter skildras i Kayo Mpoyis essä, där sammanblandningen av såväl språk som olika konstnärliga uttrycksformer är ett tema.

Kalendern innehåller några personporträtt: Anna Victoria Hallberg om Iris Murdochs, Malin Isaksson om sin farmor Ulla Isaksson, Magdalena Sørensen om Joan Didion och Hedvig Ljungar om Anne-Marie Berglund. David Titelman har lodat Harry Martinsons djup och följt stämningar från barndomen genom författarskapets utveckling. Clara Diesens essä är ett porträtt av konstnären Bas Jan Ader, som försvann spårlöst under en ensamsegling över Atlanten.

Bengt Bergs reser i sin essä till Indien, återvänder och gör en djupdykning i det hemvana. Håkan Forsell reflekterar över sin egen hembygd, Södermalm i Stockholm, mot bakgrund av erfarenheter från en resa till Egypten. Ingela Strandberg visar att förankring kan handla om att knyta samman en älskad plats med en så avlägsen ort som en stjärnbild. Ulf Eriksson skriver om litterärt skapande i gränslandet mellan väntan och förväntan och Jonas Ellerström introducerar ett knippe ungdomsdikter av Carl Fredrik Reuterswärd. Till de poetiska inslagen hör också två längre dikter, den ena ett porträtt av vår samtid, av Torkel Rasmusson, den andra är ett slags rolldikt om dansaren Nijinskij, av Sam Carlquist. Och Eva Runefelt framför en poetisk hyllning till Lennart Sjögren.

Love Derwinger, Lars-Håkan Svensson, Per Wästberg och Steve Sem-Sandbergs bidrar med prosastycken och Olof Åkerlunds undersöker kulturhistoriens kanske mest exemplariska monster, kyklopen.

Samfundet De Nios Stora pris 2022 tilldelades Kerstin Ekman med motiveringen ”för ett författarskap präglat av en levande skärpa, omistlig närvaro och storslagen humanism”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan henne och Ola Larsmo. Under rubriken ”Att verkligen se” strövar de genom ett långt författarskap; Ekman debuterade 1959.

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Inger Edelfeldt för att skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Edelfeldts signatur.

Magnus Halldin har varit redaktör för kalendern, som är formgiven av Elsa Wohlfahrt Larsson och korrekturläst av Annika Hultman Löfvendahl. Bildredaktör har varit Martina Mälarstedt.

Litterär kalender 2022

Samfundet De Nios litterära kalender 2022 öppnas med en prosalyrisk text av Balsam Karam. Därefter följer en essä av Malin Nord, som skriver en tårarnas kulturhistoria. En annan text som ligger det självbiografiska nära är Johanna Ekströms, som handlar om skönhet och hur utseendets parametrar växlar under vuxenblivandet. Ytterligare en självbiografisk text får vi av Niklas Qvarnström, där han i sitt minnesarbete gör flera oväntade upptäckter, bland annat kommer ett intressant brev i dagen.

Vi har till den här kalendern bett tre författare att skriva om musik. Erik Wallrup har skrivit en essä om tonsättaren Joseph Martin Kraus. Camilla Lundberg skildrar kreativa men komplicerade möten mellan W.H. Auden och samtida musiker. Och Ellen Sundberg berättar om sitt arbete med att tonsätta Bodil Malmstens poesi.

Svensk prosa ägnas flera långa essäer: Magnus Bergh skriver om Klas Östergrens författarskap, Claes Wahlin om Christer Erikssons och Björn Kohlström om Rut Hillarps. Katharina Leibrings och Johan Svedjedals litteratursociologiska namnstudie handlar om en annan stor prosaist, Moa Martinson, som blivit förnamn med sina läsare. Anna Williams skriver om Helene Rådbergs Mammajournalerna, en bok som söker skildra en moders självmord ur dagbokens, sjukjournalens och intervjuns olika perspektiv.

För årets lyriska inslag svarar fem poeter: Nina Burton, Lina Hagelbäck, Andreas Lundberg, Ulrika Revenäs Strollo och Lasse Söderberg. Till det lyriska blocket anknyter även Lennart Sjögren, som i sin essä skriver om poeten Per Helge. Mellan romersk poesi och konstnären Botticelli slår Gunnar Harding en bro med sin essä om ”Primavera”, ett av den italienska renässansens mästerverk.

Ett stycke ur Samfundet De Nios historia lyfts fram av Jonas Ellerström och Åsa Warnqvist. Tillsammans presenterar de Astrid Lindgrens prisförslag från hennes år som ledamot i Samfundet.

*

Samfundet De Nios Stora pris 2021 tilldelades Eva Runefelt med motiveringen ”för en lyrisk gärning som öppnar världen och aldrig låter den bli sig lik igen”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan pristagaren och John Swedenmark, där de diskuterar Runefelts författarskap på djupet.

*

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Martin Ålund för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Ålunds signatur.

Magnus Halldin har varit redaktör för kalendern, som är formgiven av Elsa Wohlfahrt Larsson och korrekturläst av Annika Hultman Löfvendahl. Bildredaktör har varit Martina Mälarstedt.

Litterär kalender 2021

De Nios Kalender för 2021 har med sina drygt 400 sidor blivit den mest omfångsrika hittills. Kalendern öppnas av Anna Blennow, som från sin utsikt över Rönneberga backar i Skåne tar med läsaren på en litterär utflykt. Kerstin Ekmans essä har vuxit fram ur läsning av Birgitta Lillpers släkthistoria. Vidare formar sig en rad av Kalenderns essäer till personporträtt: Sara Abdollahi skriver om Lars Norén, Henrik Sahl Johansson om dansaren Waslav Nijinskys psykiska hälsa och dagboksskrivande, Ellinor Skagegård om journalisten Märta Lindqvist, som på nära håll bevittnade nazismens framväxt i 1930-talets Tyskland. John Swedenmark ägnar sin essä åt den egensinnige poeten Benkt-Erik Hedin. Dick Claésson skriver om Anna Greta Wide, vars dikter han redigerat i en stor utgåva. Nina Burton tecknar ett minnesporträtt av Anders R. Öhman, ledamot av Samfundet under många år. Jonas Ellerström skriver om några konstverk av Elsa Björkman, även hon långvarig Samfundsledamot. Rebecka Lennartssons essä handlar om Ulla Winblad, den diktade personen och förebilden, och om 1700-talets sinnlighet. Moa Ekbom skriver om klädedräktens makt. Victoria Greve reflekterar över vilka egenskaper som kännetecknar en bra redaktör. Torbjörn Elensky skriver om det ”postlitterära tillståndet”, som radikalt förändrat villkoren i vår samtids uppmärksamhetsekonomi. Mot slutet av kalendern har vi ett block med tre essäer om sjukdom, sorg och saknad. Författarna Jonas Brun och Jasim Mohamed skriver om sina mödrar och Peter Strang om sina erfarenheter som professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet.

Kalendern innehåller som vanligt även skönlitterära inslag. Per Wästberg bidrar med prosastycken, Gunnar Harding har tolkat William Blake och Lars-Håkan Svensson två poeter: den brittiske Jamie McKendrick och nordirländske Ciaran Carson. Johanna Ekström skriver om poeten Björner Torsson och riktar till hans minne en nyskriven dikt och tre egna fotografier.

Samfundet De Nios Stora pris 2020 tilldelades Jan Stolpe med motiveringen ”för levande och lärda översättningar av litterära klassiker från tvåtusen år”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan pristagaren och Nina Burton. Under rubriken ”Att fläta språk, liv och lärdom” diskuterar de den svåra översättarkonsten och erfarenheter ur ett arbetsliv i litteraturens tjänst.

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Lotti Ringström för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Ringströms signatur.