Madeleine Gustafsson
Stol nr 8. Poet, essäist, översättare
Ledamot sedan 1999
Åren mellan fem och femton års ålder tillbringade jag, bortsett från sommarloven, utomlands, i Rom och i Haag. Då fick jag de språkkunskaper jag senare kom att använda som översättare – främst franskan, som blev mitt huvudsakliga skolspråk (tyskan kom senare, i Västberlin på 1970-talet). Översättandet har ofta fungerat som ett försök att föra samman en kluven, men därigenom också rikare erfarenhet, att knyta ihop vad som förts isär, täta revorna i språket och därmed i verkligheten.
Men svenskan var och förblev mitt språk, det som talades hemma och, framför allt, i böckerna. Sagorna och poesin kom att bli ett slags livlina till vad jag uppfattade som mitt egentliga jag, ett inre språk som fortsatte att tala inom mig också när jag återvänt till Sverige och hörde det talas omkring mig.
Jag började läsa litteraturhistoria I Uppsala men fann det allt svårare att skriva objektivt och neutralt om litteratur och övergick snart till att huvudsakligen skriva kritik. En skola i koncentration men också i att tänja min förståelse och se hur långt den kunde sträcka sig – inte längre bara barndomens hämningslösa införlivande av andras erfarenheter utan också en utvidgning av de egna. Att svara, kanske också att visa tacksamhet? För litteraturkritiken är ju bland mycket annat också kontakt, ett samtal – som har den oskattbara egenskapen att redan från början utspelas på en, ska vi säga, mer genomtänkt nivå.
Verk
- Med andras ögon. Om böcker mest (1978)
- Utopien och dess skugga. Studier i samtida fransk idédebatt (1978)
- Solida byggen, dikter (1979)
- Vattenväxter, dikter (1983)
- Berättelsens röst, från Bernhard till Yourcenar (1991)
- Att skriva om böcker (1993)
- Fång-lada, poesi (1993)
- Påminnelser. Om böcker, människor och ord (2016)
- En underlig plats. Dikter 1979–1993 (2023)
Översättningar (urval)
- Peter Schneider, Lenz, en berättelse (Lenz: eine Erzählung) (1975)
- Reiner Kunze, De underbara åren (Die wunderbaren Jahre) (1977)
- Jürgen Fuchs, Protokoll från en rannsakning (Gedächtnisprotokolle och Vernehmungsprotokolle) (1979)
- Werner Herzog, Att gå i kylan. München – Paris 23.11 till 14.12 1974 (Vom Gehen im Eis) (1980)
- Hans Magnus Enzensberger, Titanics undergång, en komedi (Der Untergang der Titanic. Eine Komödie) (1984)
- Marguerite Duras, Älskaren (L´amant) (1985)
- Hans Magnus Enzensberger, Ack Europa! (Ach Europa) (1988)
- Ricarda Huch, Skyddsängeln, en brevberättelse (Der letzte Sommer) (1989)
- Hans Magnus Enzensberger, Inbördes krig (Aussichten auf den Bürgerkrieg) (1993)
- Gianni Celati, Berättelser från slätten (Narratori delle pianure) (1995)
- Hans Magnus Enzensberger, Kiosk och andra dikter 1995–2003 (Kiosk, Leichter als Luft, Die Geschichte der Wolken, 99 Meditationen) (2005)
- Melania G. Mazzucco, Vita (Vita) (2009)
- Madeleine Bourdouxhe, En spik, en ros och andra berättelser (Sept nouvelles) (2009)
- Milena Agus, Pappas vingar (Ali di babbo) (2013)
- Patrick Modiano, Dora Bruder (Dora Bruder) (2014)
- Herta Müller, Mitt fosterland var en äppelkärna. Ett samtal med Angelika Klammer (Mein Vaterland war ein Apfelkern) (2016)
- Erri de Luca, Fjärilens tyngd (Il peso della farfalla) (2021)