Kerstin Ekman är författare sedan 1959. Hon arbetade efter fil.mag.-examen vid Uppsala Universitet med film, radio och television i Stockholm, skrev sex detektivromaner för att sedan övergå till skönlitterära romaner med några mellanspel i essäistiska böcker. Grand final i skojarbranschen 2011 blev hennes sista roman. Hon har därefter fortsatt med essäistiken i böcker som framförallt handlar om den hotade vilda växtvärlden och om dem som långt tillbaka i tiden har skrivit om den.
Framförallt är jag en språklig hantverkare. Men jag får också idéer, varifrån vet jag inte. Jag har velat skildra det som ligger i berättarskugga. Dit hör kvinnors arbete i ett samhälle som män sägs ha skapat. (Tetralogin Kvinnorna och staden) En diktsamling handlar om kvinnors upplevelser när det sexuella och biologiska livet blir smärtsamt. (Knivkastarens kvinna) Från 1970 har min man och jag bott i byar i Ångermanland, i Jämtlands fjälltrakter och till slut i Roslagen. Där har jag funnit mycket av mänskligt liv underbeskrivet. Om samers och bybors liv berättas i en trilogi vars tre huvudpersoner har de kvinnliga yrkena barnmorska, postfröken och i nutid präst. (Vargskinnet) Jag har också vandrat och lärt känna både fjällets och skogens växter. I Roslagen restaurerade min man och jag en igenväxt hage och resultatet blev en blommande glädje som jag förstod att jag borde skriva en bok om. (Gubbas hage) Jag har skrivit en enda roman från Stockholm. Den heter Gör mig levande igen och skrevs under trycket av de skrämmande nyheterna från Bosnienkriget och att främlingsfientlighet och rasism återkom i Sverige.
Priser och utmärkelser finns listade på Wikipedia