Stol nr 8 – Ulla Isaksson

Till att ersätta Astrid Lindgren, som 1973 flyttades till stol nr 1, valdes Ulla Isaksson (1916–2000). Hon hade debuterat redan 1940 och sedan dess publicerat mer än tio romaner, däribland succéer som Dit du icke vill (1956), De två saliga (1962) och Paradistorg (1973), men märkligt nog hade hon inte nominerats till något av Samfundets priser. I gengäld hedrades hon inte bara med att få gehör för sitt första pristagarförslag utan också med att två meningar i prismotiveringen lånades från hennes skrivelse. Det var Sonja Åkesson hon önskade belöna på grund av att hennes märkvärdiga förmåga att i några torrt realistiska men svidande rader blotta det förtvivlade i en grå vardagssituation eller ett helt människoöde är nu helt överlägsen. Den framgången repriserades många gånger. Med invalet av Ulla Isaksson följde också den oskattbara tillgång, som hennes make Erik Hjalmar Linder utgjorde, framför allt som ofta förekommande gäst vid de middagar som arrangerades efter sammanträdena. Att ha fått höra Astrid Lindgren och Linder framföra ”Pärleporten” och andra frikyrkliga sånger finns med bland de dyrbaraste minnena från Samfundets liv.