Stol nr 6 – Kerstin Hård af Segerstad

Kerstin Hård af Segerstads (1873–1955) far hade gjort sig känd i Stockholm som Siri von Essens advokat vid skilsmässan från Strindberg, men själv valde hon humaniora för sina studier. Hon disputerade 1906 i Uppsala på en fransk medeltidstext och innehade en amanuenstjänst vid Kungliga biblioteket, när Lotten von Kraemer tog med henne bland de första Nio. Hon hade tidigare varit aktiv i samma kretsar som donatrix, och de hade troligen mötts där. Hon visade tidigt symptom på psykisk skörhet och uteblev ofta som sjukskriven från Samfundets sammankomster. Under åren 1917–21 var hon intagen på Långbro, och då förmådde hon inte ens skriftligen delta i någon verksamhet. Men 1922 återkom hon till synes återställd från hospitalet, publicerade sig i tidskriften Vår Tid och deltog tidvis med stort engagemang i val av pristagare och nya ledamöter – ofta genom att ta ställning emot de föreslagna. Samfundet hjälpte henne genom att anförtro henne vissa uppdrag, men 1929 anhöll hon om att få utträda: ohälsan hade återvänt skärpt till förvirring. Efter lång tvekan beviljade Samfundet hennes ansökan och gav henne en årlig pension på 900 kronor. Hon flyttade senare till Vänersborg, och hennes drygt tjugo år där har Gunnar Graumann skildrat i De Nios kalender 2005 med minnesbildens skärpa och varma medkänsla. Hennes levnadsöde påminde på ytan om Lotten von Kraemers eget men blev i grunden långt sorgligare.