”Samfundet skall bestå av nio för livstiden valda medlemmar, med var sitt särskilda nummer, därav medlemmarna N:ris 2, 4, 6 och 8 kvinnor, medlemmarna N:ris 3, 5, 7 och 9 män samt N:o 1, som tillika är självskriven ordförande, alternerande man eller kvinna.”
DET VAR RADIKALT, RATIONELLT och rejält provocerande. I sitt testamente 1910 skapade Lotten von Kræmer ett litterärt samfund med inbyggd jämlikhet, ett decennium innan kvinnorna fick rösträtt i hennes land. Hon tog beslutet att skänka största delen av sin förmögenhet till instiftandet av Samfundet De Nio efter ett långt liv med dikten och skrivandet som nära förbundna. Testamentet skrev hon i det begynnande nittonhundratalet och hon var framsynt på många sätt. Litteraturen, kvinnosaken och freden stod högst på agendan.
Det finns numera så många ”akademier” i Sverige, att det är säkrast att vara försiktig med anspråk på att vara originell. Inom Samfundet De Nio har vi dock inte hört talas om att någon skulle ha kommit på samma ljusa idé att föreskriva jämställdhet mellan man och kvinna i en seriös akademisk församling, och att tanken skulle ha väckts på allvar, innan Lotten von Kræmer valde ett så uppfordrande sätt att använda sitt ärvda guld kan nog anses uteslutet.