Samfundet De Nio

Sedan 2003 ger Samfundet en gång om året ut Litterär kalender. Den rymmer essäer, lyrik, prosa och bildmaterial – och varje år en lång intervju med den senaste mottagaren av Samfundets Stora pris.

Läs mer

arrow_down

Litterär kalender 2024

Flera av essäerna i årets kalender utgörs av litterära porträtt: Peter Fröberg Idling om Peder Sjögren. Sara Mannheimer om Frans Kafka. Daniela Floman om tidigare opublicerade manuskript av Willy Kyrklund.

Litteraturhistoriska perspektiv öppnar sig i Jonas Ellerströms essä om Carl Jonas Love Almqvist, så även hos Olle Thörnvall, som skriver om Charles Baudelaire. Johan Svedjedal har studerat hur vintern framställs hos Gustaf Fröding, och Turhan Kaya-oglu skriver om vänskapen mellan fotografen Lütfi Özkök och den franske poeten René Char.

Den medeltida sagohjälten Grisilla och framställningen av hennes liv i litteratur, konst och musik är ämne för Claes Wahlins essä. Magnus Bergh skriver om Birger Sjöberg och Maria Küchen har samlat intryck från en resa till Yttre Hebriderna. Marit Furn visar hur det ur ett felslaget försök att skriva en historisk roman kan stiga en skarp och dråplig text.

Jan Stolpe har översatt ett stycke om Prometheus, skrivet av den grekiske satirikern Lukianos.

Med dikter och prosastycken bidrar Elisabeth Hjorth, Kennet Klemets, Malin Nord, Mickaela Persson, Niklas Rådström, Sogand Sasanpour och Steve Sem-Sandberg.

I årets antologi finns ett block med dikter tillkomna under mycket svåra omständigheter. När koncentrationslägret Theresienstadt tömdes 1945 fann man hundratals dikter och anteckningar som skrivits av barn och ungdomar. Ett antal av dikterna publicerades på engelska och Marianne Eyre har gjort ett knippe översättningar till svenska av dessa.

Samfundet De Nios Stora pris 2023 tilldelades Barbro Lindgren med motiveringen ”För hennes otämjda och hisnande litterära gärning för alla åldrar”. Kalendern avslutas med ett porträtt av pristagaren, signerat Madeleine Gustafsson, som under rubriken ”Det svåra enkla” återger ett besök hos Lindgren i byn Glömminge på Öland.

Samfundet har bjudit in konstnären Eva Mossing Larsen för att tillsammans med vår formgivare Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Mossing Larsens signatur.

Formgivare har varit Elsa Wohlfahrt Larsson, korrekturläsare Annika
Hultman Löfvendahl och bildredaktör Martina Mälarstedt.

Litterär kalender 2023

2023 års kalender öppnas med en självbiografisk essä av Kerstin Strandberg, och flera övriga essäer i kalendern har ett självbiografiskt anslag: Sinziana Ravini skriver om sin uppväxt i korsdraget från olika språk och liknande erfarenheter skildras i Kayo Mpoyis essä, där sammanblandningen av såväl språk som olika konstnärliga uttrycksformer är ett tema.

Kalendern innehåller några personporträtt: Anna Victoria Hallberg om Iris Murdochs, Malin Isaksson om sin farmor Ulla Isaksson, Magdalena Sørensen om Joan Didion och Hedvig Ljungar om Anne-Marie Berglund. David Titelman har lodat Harry Martinsons djup och följt stämningar från barndomen genom författarskapets utveckling. Clara Diesens essä är ett porträtt av konstnären Bas Jan Ader, som försvann spårlöst under en ensamsegling över Atlanten.

Bengt Bergs reser i sin essä till Indien, återvänder och gör en djupdykning i det hemvana. Håkan Forsell reflekterar över sin egen hembygd, Södermalm i Stockholm, mot bakgrund av erfarenheter från en resa till Egypten. Ingela Strandberg visar att förankring kan handla om att knyta samman en älskad plats med en så avlägsen ort som en stjärnbild. Ulf Eriksson skriver om litterärt skapande i gränslandet mellan väntan och förväntan och Jonas Ellerström introducerar ett knippe ungdomsdikter av Carl Fredrik Reuterswärd. Till de poetiska inslagen hör också två längre dikter, den ena ett porträtt av vår samtid, av Torkel Rasmusson, den andra är ett slags rolldikt om dansaren Nijinskij, av Sam Carlquist. Och Eva Runefelt framför en poetisk hyllning till Lennart Sjögren.

Love Derwinger, Lars-Håkan Svensson, Per Wästberg och Steve Sem-Sandbergs bidrar med prosastycken och Olof Åkerlunds undersöker kulturhistoriens kanske mest exemplariska monster, kyklopen.

Samfundet De Nios Stora pris 2022 tilldelades Kerstin Ekman med motiveringen ”för ett författarskap präglat av en levande skärpa, omistlig närvaro och storslagen humanism”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan henne och Ola Larsmo. Under rubriken ”Att verkligen se” strövar de genom ett långt författarskap; Ekman debuterade 1959.

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Inger Edelfeldt för att skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Edelfeldts signatur.

Magnus Halldin har varit redaktör för kalendern, som är formgiven av Elsa Wohlfahrt Larsson och korrekturläst av Annika Hultman Löfvendahl. Bildredaktör har varit Martina Mälarstedt.

Korrigering till s. 77: bildhänvisning till s. 69 > 68 samt CO Hulténs födelseår 1918>1916

 

Litterär kalender 2022

Samfundet De Nios litterära kalender 2022 öppnas med en prosalyrisk text av Balsam Karam. Därefter följer en essä av Malin Nord, som skriver en tårarnas kulturhistoria. En annan text som ligger det självbiografiska nära är Johanna Ekströms, som handlar om skönhet och hur utseendets parametrar växlar under vuxenblivandet. Ytterligare en självbiografisk text får vi av Niklas Qvarnström, där han i sitt minnesarbete gör flera oväntade upptäckter, bland annat kommer ett intressant brev i dagen.

Vi har till den här kalendern bett tre författare att skriva om musik. Erik Wallrup har skrivit en essä om tonsättaren Joseph Martin Kraus. Camilla Lundberg skildrar kreativa men komplicerade möten mellan W.H. Auden och samtida musiker. Och Ellen Sundberg berättar om sitt arbete med att tonsätta Bodil Malmstens poesi.

Svensk prosa ägnas flera långa essäer: Magnus Bergh skriver om Klas Östergrens författarskap, Claes Wahlin om Christer Erikssons och Björn Kohlström om Rut Hillarps. Katharina Leibrings och Johan Svedjedals litteratursociologiska namnstudie handlar om en annan stor prosaist, Moa Martinson, som blivit förnamn med sina läsare. Anna Williams skriver om Helene Rådbergs Mammajournalerna, en bok som söker skildra en moders självmord ur dagbokens, sjukjournalens och intervjuns olika perspektiv.

För årets lyriska inslag svarar fem poeter: Nina Burton, Lina Hagelbäck, Andreas Lundberg, Ulrika Revenäs Strollo och Lasse Söderberg. Till det lyriska blocket anknyter även Lennart Sjögren, som i sin essä skriver om poeten Per Helge. Mellan romersk poesi och konstnären Botticelli slår Gunnar Harding en bro med sin essä om ”Primavera”, ett av den italienska renässansens mästerverk.

Ett stycke ur Samfundet De Nios historia lyfts fram av Jonas Ellerström och Åsa Warnqvist. Tillsammans presenterar de Astrid Lindgrens prisförslag från hennes år som ledamot i Samfundet.

*

Samfundet De Nios Stora pris 2021 tilldelades Eva Runefelt med motiveringen ”för en lyrisk gärning som öppnar världen och aldrig låter den bli sig lik igen”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan pristagaren och John Swedenmark, där de diskuterar Runefelts författarskap på djupet.

*

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Martin Ålund för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Ålunds signatur.

Magnus Halldin har varit redaktör för kalendern, som är formgiven av Elsa Wohlfahrt Larsson och korrekturläst av Annika Hultman Löfvendahl. Bildredaktör har varit Martina Mälarstedt.