Samfundet De Nio

Litterär kalender 2023

2023 års kalender öppnas med en självbiografisk essä av Kerstin Strandberg, och flera övriga essäer i kalendern har ett självbiografiskt anslag: Sinziana Ravini skriver om sin uppväxt i korsdraget från olika språk och liknande erfarenheter skildras i Kayo Mpoyis essä, där sammanblandningen av såväl språk som olika konstnärliga uttrycksformer är ett tema.

Kalendern innehåller några personporträtt: Anna Victoria Hallberg om Iris Murdochs, Malin Isaksson om sin farmor Ulla Isaksson, Magdalena Sørensen om Joan Didion och Hedvig Ljungar om Anne-Marie Berglund. David Titelman har lodat Harry Martinsons djup och följt stämningar från barndomen genom författarskapets utveckling. Clara Diesens essä är ett porträtt av konstnären Bas Jan Ader, som försvann spårlöst under en ensamsegling över Atlanten.

Bengt Bergs reser i sin essä till Indien, återvänder och gör en djupdykning i det hemvana. Håkan Forsell reflekterar över sin egen hembygd, Södermalm i Stockholm, mot bakgrund av erfarenheter från en resa till Egypten. Ingela Strandberg visar att förankring kan handla om att knyta samman en älskad plats med en så avlägsen ort som en stjärnbild. Ulf Eriksson skriver om litterärt skapande i gränslandet mellan väntan och förväntan och Jonas Ellerström introducerar ett knippe ungdomsdikter av Carl Fredrik Reuterswärd. Till de poetiska inslagen hör också två längre dikter, den ena ett porträtt av vår samtid, av Torkel Rasmusson, den andra är ett slags rolldikt om dansaren Nijinskij, av Sam Carlquist. Och Eva Runefelt framför en poetisk hyllning till Lennart Sjögren.

Love Derwinger, Lars-Håkan Svensson, Per Wästberg och Steve Sem-Sandbergs bidrar med prosastycken och Olof Åkerlunds undersöker kulturhistoriens kanske mest exemplariska monster, kyklopen.

Samfundet De Nios Stora pris 2022 tilldelades Kerstin Ekman med motiveringen ”för ett författarskap präglat av en levande skärpa, omistlig närvaro och storslagen humanism”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan henne och Ola Larsmo. Under rubriken ”Att verkligen se” strövar de genom ett långt författarskap; Ekman debuterade 1959.

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Inger Edelfeldt för att skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Edelfeldts signatur.

Magnus Halldin har varit redaktör för kalendern, som är formgiven av Elsa Wohlfahrt Larsson och korrekturläst av Annika Hultman Löfvendahl. Bildredaktör har varit Martina Mälarstedt.

Korrigering till s. 77: bildhänvisning till s. 69 > 68 samt CO Hulténs födelseår 1918>1916