Litterär kalender 2020

Samfundet De Nios litterära kalender 2020 inleds med ett block essäer som kretsar kring människans seende, hennes blick, och dokumentation av vad hon ser. Redaktionen har inspirerats av Ola Larsmo, som tilldelats Samfundets Stora pris, och vars intresse för historia och dokumentär prosa visualiserat det förflutna i essäns och romanens form. Vilka dokumentära strategier eller metoder kan tillämpas inom litteraturen? Vad säger våra litterära former om vår verklighetsuppfattning? Maja Hagerman reflekterar i sin essä ”Ansikten i ett arkiv” över dokumentärt berättande, och vägleder läsaren genom en hundra år gammal porträttsamling som väcker komplicerade ideologiska frågeställningar till liv. Olof Åkerlund undrar hur vår blick på världen och oss själva förändrats genom historien. Står vi just nu vid ett vägskäl där blicken är på väg att byta riktning, på samma dramatiska sätt som den gjorde under renässansen? Matilda Södergran skriver om sina erfarenheter av hypnagoga tillstånd i sömnens gränsland, och om hur dessa visuella upplevelser kan omsättas i poetisk aktivitet. Till denna bildvärld ansluter Marit Furns essä, som handlar om drömmarnas konstnärliga betydelse och värde för det vakna samhället.

Efter temablocket följer essäer i skilda ämnen. Anneli Jordahl återvänder till Helsingfors, en stad hon rest till i decennier och som bidragit till att forma henne som läsare och författare. Sara Abdollahi mediterar över sitt ensamhetsbehov och ser likheter och skillnader när hon möter litteraturens flanörer. I en självprövande essä skildrar Andrea Lundgren litteraturen som ett slags substitut för religion. Magnus Bergh skriver om Peter Weiss, Motståndets estetik och kubismens betydelse för romantrilogin. I Peter Ejewalls text ges en ingång till jungfrumotivet hos Gunnar Ekelöf, och med hjälp av Samfundet De Nios arkiv har Johan Svedjedal studerat kontakterna mellan Harry Martinson och Samfundet. I essän ”Korna och begäret” undersöker Amelie Björck förhållandet mellan kor och de människor som lever nära dessa djur, och hur det framställs i litteraturen.

Kalendern innehåller som vanligt även skönlitterära bidrag. Tillsammans med Tore Janson har Gunnar Harding tolkat dikter av Sulpicia – en av de få kvinnor från antiken som talar direkt till oss genom sina dikter. Men här finns även nyskriven poesi av Jonas Ellerström, Kristofer Folkhammar, Per Helge och Kerro Holmberg; prosa av Gunnar Nirstedt och Niklas Rådström. I stycket ”Tillfälligt möte i Bad Nauheim” låter Lars Kleberg den danske läkaren Niels Finsen samtala med Anton Tjechov.

Samfundet De Nios Stora pris 2019 tilldelades Ola Larsmo med motiveringen ”För ett författarskap buret av sanningslidelse, gestaltningskraft och rättvisepatos”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan pristagaren och Madeleine Gustafsson. Under rubriken ” ’Dessa tomma fläckar i historien – så snart man hittar en vet man att där finns en stark berättelse’ ” diskuterar de historiemedvetande, skapande och minnesarbete.

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Marja-Leena Sillanpää för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Sillanpääs signatur.

Under slutfasen av arbetet med den här kalendern nåddes redaktionen av det sorgliga beskedet om Inge Jonssons bortgång. Kerstin Ekman har tecknat det vänporträtt av honom som vid beskedet redan förelåg i ombrutet korrektur.