Stol nr 6 – Karin Boye
Som efterträdare till Kerstin Hård af Segerstad diskuterades Berit Spong, Karin Boye och Emilia Fogelklou. I ett brev sade sig Selma Lagerlöf inte känna ”Karin Boije” (1900–1941) men tyckte att hon först borde ha hunnit bli prisbelönad. Det argumentet återkom vid flera invalsdebatter men gjorde ingen verkan denna gång, utan vid blott trettio års ålder utsågs Boye som den hittills yngsta ledamoten. Trots sin ungdom hade hon redan en omfattande lyrisk produktion att redovisa vid sidan av magisterexamen och lärartjänst. Hon blev en plikttrogen och intresserad ledamot, men hon drev sällan energiskt någon egen linje i fråga om pristagare utan anslöt sig redan i förslagen till majoriteten vid flera tillfällen. Samfundet gav henne förtroendet att ersätta Karl Wåhlin som skattmästare, men det beredde henne större bekymmer än arvodet kompenserade, och vid den sista sammankomst hon deltog i beviljades hennes ansökan att avgå från posten den 1 oktober. En vecka senare återfanns hon död i ett skogsparti utanför Alingsås efter att ha varit försvunnen i fem dagar. Huruvida det handlade om ett medvetet självmord eller en förtvivlad bön om hjälp är en öppen fråga. I protokollet från påföljande sammanträde finns inga minnesord återgivna om ”den älskligt storögda sökerskan Karin Boye”, som Olle Holmberg benämnde henne i ett långt senare minnestal, utan där står endast att de sju närvarande valde Irja Browallius att efterträda henne på stol nr 6. Kanske tyckte man att Hjalmar Gullbergs högt skattade dikt ”Död amazon”, skriven i april 1941 om hennes försvinnande, var det skönaste epitafium Samfundet någonsin hade givit en bortgången ledamot.