Stol nr 8 – Sara Lidman

Sara Lidman (1923–2004) utsågs 1955 till Marika Stiernstedts efterträdare. Huruvida någon önskan att bevara det jakobinska arvet efter henne styrt valet finns det inget som tyder på, och när Sara Lidman övergått till att bedriva agitation på heltid mot 1960-talets slut hade hon sedan länge lämnat De Nio. Hon fick inte heller så mycket gehör för sina förslag under den ganska korta tid hon stannade kvar, vilket redan framgått. Hon hade också i praktiken flyttat till Sydafrika redan i början av 1960-talet och markerade då att hon ville bryta upp, t ex i sin förslagsskrivelse 1962: ”Jag tvivlar på att jag någonsin blir riktigt läskunnig och känner mig följaktligen inte rätt skickad att vara medlem i De Nio.” Vid majsammanträdet 1963 accepterade de närvarande med djupt beklagande hennes avgång. Sedan hon 14 år senare hade genom sin nya roman Din tjänare hör på ett storslaget sätt fortsatt och fördjupat ett av vår tids märkligaste skönlitterära författarskap tilldelades hon enhälligt Stora priset, nu höjt till 20.000 kronor.