Stol nr 2 – Elisabeth Tykesson

För Stina Aronsons efterträdare bland De Nio blev tiden kort. Valet föll på Elisabeth Tykesson (1906–1962), disputerad i Lund 1942 på en uppmärksammad avhandling med titeln Rövarromanen och dess hjälte i 1800-talets svenska folkläsning – titeln var knappast helt adekvat, eftersom hon hade upptäckt att professor Esaias Tegnér var en flitig kund av nyförvärv i genren på lånebiblioteket. Hon medverkade i SLT och andra media som kritiker och essäist, erhöll 1955 ett mindre pris för sin nyutkomna monografi om Atterbom och hade figurerat som Holmbergs kandidat vid tidigare inval, innan hon utsågs att fylla vakansen efter Stina Aronson 1956. Hennes hälsa var redan bräcklig, så att hon fick allt svårare att resa från Lund till sammanträdena på Villagatan. Men hon lämnade väl genomarbetade förslag till mottagare av Stora priset, av vilka flera vann stöd hos majoriteten, däribland hennes plädering för Emil Zilliacus 1958.

Elisabeth Tykesson gick bort fem dagar efter Samfundets majmöte 1962.