Stol nr 2 – Sigrid Leijonhufvud

Selma Lagerlöf efterträddes 1918 av historikern Sigrid Leijonhufvud (1862–1937), brorsdotter till den kända förkämpen för kvinnosaken Sophie Adlersparre. Ett empatiskt eftermäle gav Marika Stiernstedt i SLT 1951, och som invald samma år ägde hennes vittnesbörd det upplevdas tyngd:

”Sigrid Leijonhufvud var utan tvivel en fin människa, en verkligt fin dam, beläst och behaglig, som minutiöst samvetsgrant satte sig in i alla inom samfundet förekommande ärenden. Jag vet inte varför hon på mig verkade hovfröken, men man har ju sina infall. (Jag kände för resten ingen hovfröken.) Över huvud taget var tonen vid våra sammanträden osvikligt kordial, präglad av hänsyn till andras synpunkter, hur man än sedan bekämpade dem. Vi levde ju ännu i den ”gamla goda” tiden, liberalismens som levnadsform sista skede.”