Samfundet De Nio

Sedan 2003 ger Samfundet en gång om året ut Litterär kalender. Den rymmer essäer, lyrik, prosa och bildmaterial – och varje år en lång intervju med den senaste mottagaren av Samfundets Stora pris.

Läs mer

arrow_down

Litterär kalender 2021

De Nios Kalender för 2021 har med sina drygt 400 sidor blivit den mest omfångsrika hittills. Kalendern öppnas av Anna Blennow, som från sin utsikt över Rönneberga backar i Skåne tar med läsaren på en litterär utflykt. Kerstin Ekmans essä har vuxit fram ur läsning av Birgitta Lillpers släkthistoria. Vidare formar sig en rad av Kalenderns essäer till personporträtt: Sara Abdollahi skriver om Lars Norén, Henrik Sahl Johansson om dansaren Waslav Nijinskys psykiska hälsa och dagboksskrivande, Ellinor Skagegård om journalisten Märta Lindqvist, som på nära håll bevittnade nazismens framväxt i 1930-talets Tyskland. John Swedenmark ägnar sin essä åt den egensinnige poeten Benkt-Erik Hedin. Dick Claésson skriver om Anna Greta Wide, vars dikter han redigerat i en stor utgåva. Nina Burton tecknar ett minnesporträtt av Anders R. Öhman, ledamot av Samfundet under många år. Jonas Ellerström skriver om några konstverk av Elsa Björkman, även hon långvarig Samfundsledamot. Rebecka Lennartssons essä handlar om Ulla Winblad, den diktade personen och förebilden, och om 1700-talets sinnlighet. Moa Ekbom skriver om klädedräktens makt. Victoria Greve reflekterar över vilka egenskaper som kännetecknar en bra redaktör. Torbjörn Elensky skriver om det ”postlitterära tillståndet”, som radikalt förändrat villkoren i vår samtids uppmärksamhetsekonomi. Mot slutet av kalendern har vi ett block med tre essäer om sjukdom, sorg och saknad. Författarna Jonas Brun och Jasim Mohamed skriver om sina mödrar och Peter Strang om sina erfarenheter som professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet.

Kalendern innehåller som vanligt även skönlitterära inslag. Per Wästberg bidrar med prosastycken, Gunnar Harding har tolkat William Blake och Lars-Håkan Svensson två poeter: den brittiske Jamie McKendrick och nordirländske Ciaran Carson. Johanna Ekström skriver om poeten Björner Torsson och riktar till hans minne en nyskriven dikt och tre egna fotografier.

Samfundet De Nios Stora pris 2020 tilldelades Jan Stolpe med motiveringen ”för levande och lärda översättningar av litterära klassiker från tvåtusen år”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan pristagaren och Nina Burton. Under rubriken ”Att fläta språk, liv och lärdom” diskuterar de den svåra översättarkonsten och erfarenheter ur ett arbetsliv i litteraturens tjänst.

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Lotti Ringström för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Ringströms signatur.

Litterär kalender 2020

Samfundet De Nios litterära kalender 2020 inleds med ett block essäer som kretsar kring människans seende, hennes blick, och dokumentation av vad hon ser. Redaktionen har inspirerats av Ola Larsmo, som tilldelats Samfundets Stora pris, och vars intresse för historia och dokumentär prosa visualiserat det förflutna i essäns och romanens form. Vilka dokumentära strategier eller metoder kan tillämpas inom litteraturen? Vad säger våra litterära former om vår verklighetsuppfattning? Maja Hagerman reflekterar i sin essä ”Ansikten i ett arkiv” över dokumentärt berättande, och vägleder läsaren genom en hundra år gammal porträttsamling som väcker komplicerade ideologiska frågeställningar till liv. Olof Åkerlund undrar hur vår blick på världen och oss själva förändrats genom historien. Står vi just nu vid ett vägskäl där blicken är på väg att byta riktning, på samma dramatiska sätt som den gjorde under renässansen? Matilda Södergran skriver om sina erfarenheter av hypnagoga tillstånd i sömnens gränsland, och om hur dessa visuella upplevelser kan omsättas i poetisk aktivitet. Till denna bildvärld ansluter Marit Furns essä, som handlar om drömmarnas konstnärliga betydelse och värde för det vakna samhället.

Efter temablocket följer essäer i skilda ämnen. Anneli Jordahl återvänder till Helsingfors, en stad hon rest till i decennier och som bidragit till att forma henne som läsare och författare. Sara Abdollahi mediterar över sitt ensamhetsbehov och ser likheter och skillnader när hon möter litteraturens flanörer. I en självprövande essä skildrar Andrea Lundgren litteraturen som ett slags substitut för religion. Magnus Bergh skriver om Peter Weiss, Motståndets estetik och kubismens betydelse för romantrilogin. I Peter Ejewalls text ges en ingång till jungfrumotivet hos Gunnar Ekelöf, och med hjälp av Samfundet De Nios arkiv har Johan Svedjedal studerat kontakterna mellan Harry Martinson och Samfundet. I essän ”Korna och begäret” undersöker Amelie Björck förhållandet mellan kor och de människor som lever nära dessa djur, och hur det framställs i litteraturen.

Kalendern innehåller som vanligt även skönlitterära bidrag. Tillsammans med Tore Janson har Gunnar Harding tolkat dikter av Sulpicia – en av de få kvinnor från antiken som talar direkt till oss genom sina dikter. Men här finns även nyskriven poesi av Jonas Ellerström, Kristofer Folkhammar, Per Helge och Kerro Holmberg; prosa av Gunnar Nirstedt och Niklas Rådström. I stycket ”Tillfälligt möte i Bad Nauheim” låter Lars Kleberg den danske läkaren Niels Finsen samtala med Anton Tjechov.

Samfundet De Nios Stora pris 2019 tilldelades Ola Larsmo med motiveringen ”För ett författarskap buret av sanningslidelse, gestaltningskraft och rättvisepatos”. Kalendern avslutas med ett samtal mellan pristagaren och Madeleine Gustafsson. Under rubriken ” ’Dessa tomma fläckar i historien – så snart man hittar en vet man att där finns en stark berättelse’ ” diskuterar de historiemedvetande, skapande och minnesarbete.

Till årets kalender har Samfundet bjudit in konstnären Marja-Leena Sillanpää för att i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson skapa kalenderns omslag. Även flera av inlagans illustrationer bär Sillanpääs signatur.

Under slutfasen av arbetet med den här kalendern nåddes redaktionen av det sorgliga beskedet om Inge Jonssons bortgång. Kerstin Ekman har tecknat det vänporträtt av honom som vid beskedet redan förelåg i ombrutet korrektur.

Litterär kalender 2019

2019 års kalender inleds med ett temablock titulerat ”Tingens poesi”, inspirerat av Gunnar D Hansson, som tilldelades Samfundets Stora pris 2018. Jonas Ellerström inleder blocket med en reflektion med avstamp hos tecknaren, uppfinnaren och författaren Mark Sylwan. Därefter följer några essäer, av Lotta Lotass, Rolf Aggestam, Anette Masui, Gertrud Hellbrand, Aase Berg och Bengt af Klintberg, om bland annat skillnaden mellan en planka och en bräda, om wabi-sabi, om betydelsen av framstående kitsch och om ungdomens slanguttryck.

Efter temablocket följer essäer i skilda ämnen: Niklas Rådström om hur Beethovens tilltagande dövhet påverkade hans relation till tiden, Inge Jonsson om 1700-talets kulturella återhämtning mot seklets slut, Anna Williams om Lotten von Kræmers dramer, Erik Andersson om Stig Claessons roman Vem älskar Yngve Frej? och Fredrik Sjöberg kring ett oväntat besök av en vägstekel.

Två av kalenderns essäer har sin utgångspunkt i litterära klassiker: Tatjana Brandt skriver om Dostojevskiljs Dubbelgångaren och Emi-Simone Zawall om Prousts hushållerska Céleste.

Kalenderns skönlitterära bidrag består av Gunnar Hardings tolkningar av några dikter av Shelley, poesi av Jila Mossaed, Eva Runefelt och Jenny Tunedal, prosa av Steve Sem-Sandberg samt ett bidrag av John Swedenmark om Erik Blombergs dikter.

Kalendern avslutas med ett samtal mellan 2018 års mottagare av Stora priset, Gunnar D Hansson, och Ulrika Knutson.