Stol nr 7 – Albert Nilsson

Till att efterträda Göran Björkman som ledamot valde de sju närvarande vid första sammanträdet 1924 professorn i litteraturhistoria Albert Nilsson (1878–1936). Fadern hade dött i lungtuberkulos, och i studentåren visade sig sonen ha ärvt anlaget till samma hemska sjukdom. Trots detta lyckades han genomföra en akademisk karriär, och för sitt tyngst vägande arbete Svensk romantik. Den platonska strömningen (1916) belönades han vid De Nios andra prisutdelning 1917 med 1.000 kronor. År 1923 erhöll han en personlig professur i Lund. Redan året därpå kallades han att efterträda Fredrik Böök på den ordinarie litteraturprofessuren i Lund, och under de tolv år han uppehöll den förde han en heroisk kamp mot sin sjukdom. Han fortsatte sina forskningar med flera arbeten om Thorild, Stagnelius och Tegnér, men under hans långa sanatorievistelser i Davos fick vikarier ta över hans undervisning. Sina plikter som ledamot i Samfundet skötte han exemplariskt, även om han mycket sällan kunde delta i sammankomsterna på Villagatan. Han följde uppmärksamt den litterära utvecklingen i Sverige under sina alpina kurer och utövade ett betydande inflytande genom väl utarbetade nomineringar.