Stol nr 4 – Elsa Björkman-Goldschmidt

Elsa Björkman-Goldschmidt (1888–1982) är nog den ledamot som betytt mest för att göra Samfundet De Nio känt för en större publik än de litterärt bevandrade. Hon hade blivit mycket uppskattad för sina böcker om hjälparbetet bland österrikiska krigsfångar i Ryssland tillsammans med barndomsvännen Elsa Brändström 1916–19 och de svältande i Wien fem år därefter. Efter Anschluss 1938 tvangs hon att lämna Österrike på grund av att hennes man var jude, och hon återkom till ett Sverige, som inte öppnade några hjärtan för flyktingar i onödan.

Med en initierad och kärleksfull biografi om väninnan Harriet Löwenhielm och en rad minnesböcker hade hon gjort sig högt kvalificerad för en stol i Samfundet, och den 27 januari 1950 förklarade hon sig per telefon gärna mottaga inval. Inom kort avlöste hon Marika Stiernstedt som sekreterare och vitaliserade genom sin charm och energi Samfundets verksamhet; det står klart för varje läsare av hennes sista minnesbok Vägen till Villagatan (1976). När 90-årsdagen närmade sig, önskade hon ställa sin plats till förfogande, och med djupt beklagande accepterade de övriga åtta hennes beslut.