Stol nr 1 – Olle Holmberg

Olle Holmberg (1893–1974) efterträdde 1962 Eva Andén på stol nr 1. Hans mönstring av tänkbara ordförande i ett brev till sekreteraren från 1957, då han hade något år kvar före sin emeritering från professuren i Lund som han innehaft tjugo år,  slutar dock sålunda:

Holmberg ska vi inte ta: han är också nästan aldrig i Sthlm, vill inte bli det och är nog snart åderförkalkad.

Fem år senare visade han sig dock inte svår att övertala att bli ordförande, och en illvillig betraktare kunde frestas att tolka brevets avböjande som koketteri. Men snarare var det nog ännu ett exempel på hur ironin, tvesynen – ofta i självironins variant – framstod som den dominanta tonen i hans livshållning, utformad till en sällsynt nyansrik förening av skämt och djupt allvar. Han var en lysande och otroligt produktiv skribent, som skänkte glans åt Samfundet, framför allt genom att initiera och under två decennier ensam redigera Svensk litteraturtidskrift (SLT).

Under mer än halva sin ledamotstid hade Olle Holmberg stöd av två av sina vänner i Lund, Hjalmar Gullberg och Algot Werin, och han hade tveklöst arbetat för deras sak.